新聞稿

En mörk decembermorgon åker vi till Asplövens träningsanläggning.
En total tystnad har legat över Asplöven nu i månader, vi har i flera omgångar försökt nå både sportchefen, tränarna och managers, men utan lyckat resultat.
Bussen lämnar av oss utanför den lokala konsumbutiken, ca en kilometer från Asplövens träningsanläggning.
När bussen åker därifrån och lämnar oss vid vägkanten, lägger sig en tystnad vid den öde väg som vi hamnat på.
Jag börjar min 15 minuter långa promenad mot anläggningen, med förhoppningar att jag kommer att träffa någon på plats.
Snön faller sakta, det är ca 10 grader kallt och jag känner och hör, hur snön knarrar under mina fötter.
Börjar känna att mina converseskor är lite väl taniga för den här vinterkylan, så jag ökar takten för att få upp värmen.
Himlen är full av stjärnor och alla hus ligger täckta av snö, har julbelysning i fönstrena.
Jag känner en harmoni och ett lugn på min promenad, ingen har vaknat ännu och jag känner att jag kommer nog att bli besviken, ingen lär ha kommit till anläggningen ännu.
Jag kommer till grinden och ser in att lamporna lyser inne i hallen, men ser inte om någon är där inne.
En Securitasbil åker förbi, troligen dags för upplåsningar av butiker.
Jag går in på området, mot entren, och ser att dörren står på kolv, så någon lär har kommit.

Fortsättning följer...

---

---